Alla är märkliga, alla är galna. Står och döljer det på tunnelbanan.

Jag har faktiskt utvecklat en förkärlek till min tidigare så bittra fiende: Londons tubesystem.
Det är befriande att sitta där, bara meter under en av världens metropoler, ändå så långt bort från verkligheten. Snabbt, genom mörkret tillsammans med okända människor som alla sitter på sina vitt skilda livshistorier. Femton olika språk i en vagn, och ingen kan eller vill gissa sig till var jag kommer ifrån eller var jag är på väg. Alla bläddrar frenetiskt i sina tidningar, och mobilerna saknar teckning.
Jag lägger in en snus, and let my mind fly like an eeeagle. Ofta så fjärran att jag missar min station och får åka tillbaka igen.