tisdag 10 november 2009

Håll

Jag har grävt färdigt nu, jag ger upp.
Det finns inga sanningar om mig, ingen solid grund.
Hur nära jag än tror mig komma är det alltid Tvivlet jag till slut plockar upp och krampaktigt sitter och håller i. Mitt Tvivel, vad jag föraktar dig och alla situationer du tar över i. Vad jag föraktar att jag vårdar dig så ömt.

I julklapp vill jag ha klippor, verkliga ben och en timmerstock genom min torso.
Jag behöver stå.

1 kommentar:

Jenny sa...

Min fina Maria, vad jag saknar dig.