Var vintrarna verkligen såhär långa förut? Såhär mörka? Såhär omänskligt kalla? Har de senaste två london/skåne vintrarna medfört att jag varken känner igen eller har vett att uppskatta en "riktig" vinter?
Jag hörde häromdagen att tyska biltillverkare skickar sina bilar hit för att testa dem under "extrema väderförhållanden". Man kan verkligen börja ifrågasätta varför vi faktiskt väljer att bosätta oss här, när vi på inget sätt är rustade för det fysiskt. Ren idioti egentligen, och vi skulle inte ha en suck att överleva om vi inte vore för smarta för vårt eget bästa.
Jag är ledsen, vintern, för påhoppet. Men grannarna har gått och lagt sig och ingen vill ha dig här längre.
Underbara vår, när (och om) du kommer i år, ska jag uppskatta och vårda dig mer än jag någonsin gjort tidigare. Jag lovar.
1 kommentar:
Huvaligen! Hur sjuk är inte jag som frivilligt flyttar upp när jag i själ och hjärta är en mesig sydlänning? Det är tur att jag flyttar upp i juni! Det ska bli fint. Jag kommer bo precis vid älven och du måste hälsa på. Och jag måste hälsa på dig :)
Skicka en kommentar