Eftersom verkligheten går att se och uppleva ur nästan oändligt många perspektiv kanske skillnaden mellan overklighet och verklighet inte är så stor. Ju mer man ser och tar in av verkligheten desto komplexare och mer mångfacetterad blir den. Förmågan att se saker ur flera perspektiv kanske ökar förmågan att lägga till ännu fler perspektiv. Då kanske de som lever nära det som kallas overklighet också lever närmare verkligheten, vilket i sin tur skulle innebära att ju mer av verkligheten man tar in desto närmare befinnar man sig overkligheten. Då kanske barnen, de psykiskt sjuka och den så kallade högtravande kultureliten istället blir verklighetens folk.
Om det nu är så att Hägglunds verklighetens folk inte vill ha med en högtravande kulturelit att göra kanske det går att jämställa med rädslan för psykiskt sjukdom. Det kanske är overklighetens obegränsade och föränderliga dimensioner som är skrämmande, med tillgång och närhet till andra världar. Om det ligger någonting i mitt resonemang, då kanske verklighetens folk är de som ser lagom mycket av verkligheten och trivs i landet lagom.
- Ur Anna Odells sommarprat 2010
tisdag 22 november 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha, jag läste fel och trodde att det kom från Mats Odell, KD. Det hade varit väldigt underligt.
Skicka en kommentar