Låt oss skämmas över Sverige.

Det är kallt och jag har inga vantar och var tusan är medmänskligheten?

Jag låter Mikael Wiehe ta över och går och lägger mig:

Fröna växer sakta under ytan
de trivs där det är fuktigt mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
Inget hör
Inget ser
Hur vet man då?
För hör man inget finns väl ingenting
och det man inte ser finns säkert inte till.

I mars har du fortfarande tid
du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar till sommaren är förbi
så har det växt dig över huvudet tillslut.

Och idag tar rasisterna en, imorgon så tar de kanske två
Frankrike tar de med storm
Vem vet när det är dig de ger sig på?

Got to love morgonpasset i P3.

Sveriges sorgligaste stad

Skellefteå är en av kandidaterna när radioprogrammet ”Morgonpasset i P 3” ska utse den sorgligaste staden.
Fem städer är nominerade och Skellefteå är en av dem, i konkurrens med Falköping, Hudiksvall, Bromölla och Mörarp.

(norran.se)


I can't help it. Jag finner en sådan tillfredsställelse i detta.
Min lilla hemstad, jag är glad att det är just dina gator jag har gått (och åter igen går) på, med en själ som kreverar av längtan efter det-som-inte-är-detta. Du är perfekt för det. Tack för att du aldrig har strukit mig medhårs. Och framförallt, Tack för att jag aldrig behöver tvivla på att du kommer fortsätta att driva mig så långt bort från Dig och Ditt att Rönnskärs föroreningar slutar nå Mig och Mitt.

Sist, men inte minst: Lycka till, kära vän! Jag hoppas att du vinner.

Strange Fruit.

Det här, mina vänner, är lidelse. Och jag kan bara hoppas att jag lyckas finna denna typ av hängivelse, åt någonting eller åt någon.
För jag skulle älska om mina ord hade denna substans eller om min röst lät så plågsamt ärlig.

No fear.

Den här typen av is i magen skulle jag inte tacka nej till att bestitta:

Men du sover ju, du hör ju inte på.

Min disträhet når ständigt nya och mer farliga nivåer. Under loppet av 48 timmar har jag lyckats bränna inte mindre än 3 saker- en kastrull med ris, ett gäng sojabönor som skulle rostas i ugnen, och en kaffeburk. Kaffeburken var det mest allvarsamma med tanke på att den var av plast, därför började producera farliga gaser och potentiellt hade "kunnat ha ihjäl hela huset" (som min mor uttryckte det).
Det här är ett problem, jag inser det. Jag har bara inte hittat lösningsmetoden än. Min tankeverksamhet går ofta på högvarv och mer ofta än inte är jag fullständigt fokuserad och medveten. Bara på helt fel saker, som ligger hundra mil från den där plattan jag satte på för 10 minuter sedan eller den där uppgiften som jag lovade någon (och verkligen planerade) att utföra.
Att behålla koncentrationen på de där rätta sakerna är verkligen en kraftansträngning och jag skulle helst slippa göra det överhuvudtaget. Men i lika hög grad som det är träligt, är det nödvändigt. Eljest får jag flytta ut i en jordkula i Gällivare.


(Innehållet i youtubeklippet har ingenting med bloggtexten att göra. Men jag rekommenderar att ni tittar på det ändå.)

Royal Kitchen Machinery.

Är det inte sånt här man önskar att världen fick byggas av, så säg:



Kan kanske tilläggas att norgemössan är min lilla favoritbror.

I'm wide awake, it's morning.

Kanske är dags att vakna igen?