"Du kan göra precis vad du vill med ditt liv, vilken frihet"
Det är nu det händer. 20 år, hela livet är ett oskrivet blad. Ingenting kan stoppa mig.
Eller?
Jag sitter instängd på mitt rum och kallsvettas. Undrar hur jag ska kunna resa jorden runt, jobba med att motverka spridningen av HIV i Botswana, skriva en novell som berör någon SAMTIDIGT som jag ska hitta min andra hälft, skaffa en seriös utbildning och viga mitt liv åt att vara kär, gifta mig och lära mina fyra barn att gå.
De finns där, de potentiella perfektions-scenariona där jag lever ett liv jag sedan kan ligga på dödsbädden och le åt. De ligger alldeles framför mig och nåde mig, om jag inte tar chansen att fånga dem. Då får jag sitta där.. bitter efter 40 år på Ica i Bastuträsk, ta ut min bitterhet på Rambo (min överviktiga katt) och SKYLLA MIG SJÄLV.
Därför har jag ångest över alla köer där till och med jag skulle låta andra gå före Maria Simma. Och mina alltför trubbiga armbågar. Och mitt stundtals allt för svaga psyke. Och mina halvdana prestationer i gymnasiet. Och högskoleprovet jag måste naila. Och icke-existerande lägenheter. Och nödvändiga lån man ska akta sig för. Och dyra flygresor. Och alla miljoner oupplevda upplevelser. Och ... (för att citera Håkan) Förlåt. Nu slutar jag.
PS.
För tusan, jag får ju inte glömma bort att ta vara på nuet. Jag är som sagt 20 år, åldersmeckat för rolighet och bekymmerslösa dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Livet HAR INTE sin peak vid 20 års ålder. Det finns en anledning till varför man ska leva 70 år till. Varför måste det hända storslagna saker? Det är storslaget nog att vara Maria Simma.
Jag vet PRECIS hur du känner Simmis, har varit i exakt samma situation och hamnar där då och då! Detta ämne ska noggrannt analyseras med ett glas vin i handen någon gång under kvällen/natten på lördag.
Jag tvivlar inte en sekund på att ditt liv kommer att bli alldeles underbart och ditt alldeles egna!
Åh vad jag längtar efter er nu!
Ica i bastuträsk..... HAHAHA..
Bastuträsks stationsskylt var en av resans riktiga viktiga upplevelser ska du veta.... ;)
Du har alleles för mycket livsgnista för att få ett skitliv Maria! Det kommer lösa sig. Du vet den där klyschan att allt inte allt blir som man tänker sig, men ändå kan bli det bästa? Jag tror det ligger galet mycket i det...
Jag tänker på dig vännen! btw. drar vi till siesta i slutet av maj, hänka??
Ta hand om dig!!!! Snart får vi skypea!!! :):) MEGAKRAM
Skicka en kommentar