In truth, the forest hears each sound
Each blade of grass as it lies down
The world requires no audience
no witnesses, no witnesses
(Bright Eyes)
Två dagar har passerat sen jag flyttade hem.
Har spenderat tiden med att träffa och krama de jag har saknat, och att försöka wrap my head around att jag är tillbaka i Sverige. Jag måste, måste, MÅSTE sluta prata högt om andra människor när jag är på allmän plats. För vet ni? De förstår vad jag säger och det blir dålig stämning.
Annars är allt här verkligen precis som det alltid varit, och precis som det alltid kommer att vara. Dock har jag insett charmen med det. Det är lite som när man äter plain vaniljglass till efterrätt. Det är ingen kladdkaka eller cheesecake, men det är en klassiker och man kan aldrig bli helt missnöjd.
Vad som är en katastrof är min ekonomiska situation. Jag ligger redan på minus och är i desperat behov av nya hörlurar. Och sockar. Och skor. Dessutom börjar mitt snuslager ta slut och min ipod stänger av sig själv oroväckande ofta..
Måste ringa jobbet imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha! Jag kan förstå att det är jobbigt att ställa om sig med snacket! Jag tycker att det är jobbigt bara jag har varit på semester i en vecka! Det är ju fruktansvärt bekvämt att kunna prata som man vill när man vill, eller hur? ;)
Hoppas att du har det bra hemma i Sverige igen! Kram!
Skicka en kommentar