I'll scream later.

I'm off to England. Varför? Ingen aning, och jag älskar det.

I skrivande stund sitter jag med fötterna på den halvpackade väskan och dricker ur ett glas med lång hals. Rynkorna i min panna är förorsakade av allt från frågeställningar som "what's the point?" till "kan man verkligen lita på postverket?".

Sedan, för att take the edge off, spelar jag denna brillianta låt på repeat,

skålar med mig själv och besöker mitt privata lilla nirvana. Det vill säga; mitt innersta lugn.
Och då kan ingenting röra mig längre. Inte ens postverket.

Sov gott.