"Ok, I'll do that"

Jag är så less på att behöva säga just den frasen, när jag egentligen skulle vilja säga någonting helt annat. Vad det än är, svälj, le och acceptera. Svälj, le och acceptera.

"Maria, you're really pissing me off. Would you mind go down to the bridge and jump off it?"

"Ok, I'll do that"

Jag känner mig som en house-elf.

Det var provokationen.

Nu till releasen:

1. Biljetter bokade och klara, världens bästa syster kommer om en månad!

2. FREDAG IMORGON (och än inga förfrågningar om att sitta baby i helgen)
3. Våren är verkligen på ingång!

Så, så illa är det inte.

Vad som däremot är illa är att jag insett att jag är precis lika skellefteånördig som jag trodde(låtsades?) att jag inte var.

Beviset för det är att jag sitter och gråter lite till The Wannadies- My hometown.

Ja, ni hör ju?

lagom

LAGOM.
It drives me crazy.
Jag försöker strukturera upp allting, planera, ställa i ordning. Så att allt ska bli sådär riktigt lagom.
För det måste det ju vara?
Inte för mycket, inte för lite, inte för mycket lagom (gud förbjude slentrian), inte för lite lagom (för lagom är alltid bäst).

Och ju mer jag anstränger mig desto smalare blir lagom-vägen och desto snabbare hamnar jag i något av dikerna, antingen det där där allting är never-ending eller det där jag ligger platt på rygg och inte gör ett förbannat dyft.

Jag är inte lagom.
Kommer aldrig att bli lagom.
Ska sluta försöka vara lagom.
Världen får lära sig att leva med min o-lagomhet istället.

Nu ska jag gå och duscha för andra gången idag, och sen äta upp alla 8 clementiner i skålen.
Ja det ska jag. I ren protest.

So long.

Stapleton Hall Road 169

Det här huset är så jävla kallt.. I flera bemärkelser.
Jag bryr mig inte om att tårna är bortdomnade,
näsan kall och händerna blåa.
Det är detaljer man kan leva med.

Men ärligt talat,
Var är kramarna? Skratten? Kärleken?
Jag har hela mitt liv varit så löjligt bortskämd med sånt..
och den värmen vette gudarna om jag kan klara mig utan.

Tack och lov för mina vänner.. och Hogwarts.
Vore det inte för dem skulle jag utan tvekan frysa ihjäl.

kaos.

En decimeter snö och London har stannat.
Alla bussar är inställda. Tunnelbanan, tågen och flygen står stilla. Skolorna är stängda. På radion råder de alla londonbor att
"please, stay home if possible".

Allt detta på grund av en decimeter. EN DECIMETER.

Men, jag tänker följa rådet. Stanna inne, dricka te och vira in mig i filtar.
Och vänta ut "ovädret"..