enkelbiljetter och förändringar.

19 maj slår jag sista spiken i au-pair kistan.
Känns helt rätt. My work here is done.

Ändå stack det till i hjärtat när jag fick "toppa upp innan 25/5 för att få nästa 300 texts"-smset tidigare idag.
För är det inte the end of an era, så säg?
Det är alltid lika vemodigt när vardag ska bli minnen. Även om det är önskat, även om det är naturligt och även om det är nyttigt, så är det.. vemodigt. Speciellt när man har haft det så oförskämt bra som jag har haft det.

Förhoppningsvis blir hösten lika trevlig.
För, mina vänner, det verkar som att jag ska flytta till Skåne (there is a sentence I never thought I'd say).
Mygod. Överlever jag ett år där, överlever jag allt.

Nu blir det mys med bok och snus.
Godnatt.

stjärnorna i oss

I don't know, but it's so painful to think, and tell me, what did thinking ever do for me, to what great place did thinking ever bring me? I think and think and think, I've thought myself out of happiness one million times, but never once in to it.
(Citat från "Extremely loud & incredibily close" av Jonathan Safran Foer)

Veckans mañana mañana-plan höll inte riktigt.

Min hjärna har skavsår av att ha gått i samma spår oräknerliga gånger senaste veckan. Hittar jag inte en ny stig snart finns det en överhängande risk att jag förlorar förståndet. Undra var närmaste mentalsjukhus ligger? Kanske lika bra att ta reda på det? Utifall att.

Nej, för att vara lite mer positiv så har största delen av min vecka sett ut såhär:

.. så jag håller mig nog sane ändå.

Godnatt.

Ps. Jag har ingen kamera. Då får man sno bilder. Det är en ny lag.

Svenssons in London.

Underbara släkt.

London luktar gräs, mamma.

2 saker har jag att meddela.
Det första är att jag käkar allergitabletter, så sommaren är här nu mina vänner!
Sen har jag 10 spotify-inbjudningar att dela ut, så skulle det vara så att någon som läser detta sitter utan denna underbara uppfinning: Let me know!

Imorgon är det ny måndag med nya möjligheter.
Och mitt motto kommande vecka ska bli "mañana mañana".

Ta hand om er.

21 grader.

Jag jobbar och låtsas som att det regnar.

man saknar inte sånt som man har.

Tagit farväl av borta-bra-men-hemma-bäst-gänget. Helt fantastiskt att ha dem här! Staden lyckades dock inte riktigt sälja sin skönhet och jag tror att det var det sista London fick se av familjen Svensson. Inte för att jag är förvånad.
Svårt att imponera på människor som redan bor på det överlägset vackraste stället på denna jord.

Jag längtar faktiskt också hem. Tror att jag åkt alldeles för mycket tub. De där förbannade tunnlarna drar livslusten ur mig, jag lovar att det bor dementors där nere.

& imorgon är det back to the office, så nu ska jag sova.
Först vill jag bara dela ut dagens banan till Astrid, Emma och Sannah för att de har tagit tummen ur och bokat en resa hit i början av Maj. Bra gjort, darlings!

Oh, it comforts me.

The rocks
they will always hold in the sea
and erosion can't stop their being
oh, no currents can defeat them
and I am thankful for the love these rocks have always given.

And although this boat is steady now
one wave could pull me under
and I'll be stranded out at sea
and I will pray that those rocks
will be there for me

Rocks and Daggers- Noah And The Whale

Älskade mormor.

Mormor: Men vad kan det kosta om man vill ha en kopp kaffe på stan?
Jag: Jadu.. det kan vara lite olika men mellan 1 och 2 pund skulle jag säga.
Mormor: Hur mycket är en pund?
Jag: Tolv kronor.
Mormor (eftertänksamt): Ja, man får nog packa pulverkaffe.



Imorgon, mina vänner, blir London osäkert.
Det blir pulverkaffe. Och bekymrade blickar när hon ser mina trasiga converse.
I can't wait.

(Ja, jag har foppaskor på bilden och jag är stolt över det)

hav av bitterhet?

Den allra vanligaste betydelsen för Maria i nutid är "bitter" eller "hav av bitterhet"
(svenskanamn.se)

Haha.

en höstplan till övers?

Om 10 veckor bor jag på en gammal sjukhussäng i mammas vardagsrum, bland allt & alla jag har saknat i flera månader.

Ett helt perfekt sätt att tillbringa sommaren.

Men sen kommer löven att börja falla igen.. och i kylan och mörkret kommer det där vardagsrummet att bli pyttelitet och mina lungor kommer inte att få luft. Jag bara vet det.

Och vad ska jag göra då? Vad tusan ska jag göra då?!

God only knows men det är ändå jag som måste komma på det.

Bajs för hösten 2009 och bajs för att jag måste tänka på vinter när det nästan är sommar.

Jag känner inte för att fatta några beslut. Jag känner för att skita i det och istället skrika axelklaffar med Ö och lyssna på "Kom och dansa med oss" av Navid Modiri & Gudarna.
Ja, jag gör det istället.

Du dudu du du du dudu Du dudu du du du dudu Du dudu du du du dudu..

Snusförbud i centrum

http://norran.se/nyheter/norrochvasterbotten/article268970.ece

De lyckas varje år.