19 maj slår jag sista spiken i au-pair kistan.
Känns helt rätt. My work here is done.
Ändå stack det till i hjärtat när jag fick "toppa upp innan 25/5 för att få nästa 300 texts"-smset tidigare idag.
För är det inte the end of an era, så säg?
Det är alltid lika vemodigt när vardag ska bli minnen. Även om det är önskat, även om det är naturligt och även om det är nyttigt, så är det.. vemodigt. Speciellt när man har haft det så oförskämt bra som jag har haft det.
Förhoppningsvis blir hösten lika trevlig.
För, mina vänner, det verkar som att jag ska flytta till Skåne (there is a sentence I never thought I'd say).
Mygod. Överlever jag ett år där, överlever jag allt.
Nu blir det mys med bok och snus.
Godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du gör så rätt i att lämna London tidigare! Jag är så stolt över dig!
öh. okej. detaljer om skåne tack?
ja just ja, det går ju rykten om skåne-resan här i skeå. kul att man får veta något sådant via grannar som skvallrar, simma, kul kul!
Maria vilken blogg du har !!
Du är bäst!!!! JAG älskar dig jättemycke
Det var mamma som skickade förra kommentaren.
uppdatera mera maria! jag vet ju knappt om du lever.
Skicka en kommentar